Livet är till för att levas. Här kommer min enastående förmåga att bara vara i det ögonblick som är. Inte tänker jag på att snart måste jag sova, snart måste jag äta, snart måste jag lära mig att gå. Jag försöker med saker och lyckas allt som oftast med det jag föresatt mig att göra. Jag säger aldrig att jag kommer ihåg hur det var förut. Jag säger: jag vill ha kul nu, mat nu (även om mamma och pappa är ständigt oroliga för hur mycket eller snarare hur lite jag äter).
Det är tur att dem har mig för det gör att dem får lära sig saker som dem glömt bort för länge sedan. Till exempel hur man stoppar en gigantisk brioleksak i munnen och sen har den där tills ma och pa undrar om man har svalt den. Eller när jag tar nappflaskan och dricker jättemycket vatten och sedan låter det strila ut ur munnen så där läckert ner i haklappen som bara klarar en viss mängd, vilket medför att tröjan också blir så där härligt blöt.
Att bada är kul. Pappa har köpt en grå båt som är lika stor som en tredjedel av badkaret. Den sjunker hela tiden. Jag har lärt mig att det varma röret är aj-aj. Då kan man göra så att man närmar sig röret och vänder sig om mot pappa och ger honom det där flinet. Ha-ha jag vet men gör det ändå. Som på beställning kommer ett vänligt men bestämt aj-aj.
Ni förstår nog själva vad duktig jag är på att lära mina föräldrar om livets väsentligheter. En annan favorit som många har med mig är att allting som ligger på golvet måste smakas på. Mamma och pappa missar oftast någon smula, en pappersbit, grus, en lite hårtuss och allt möjligt annat som är svårt att analysera. In med det i munnen och sen är det bara att vägra öppna den. Det gäller att hålla föräldrar alerta. Och det gäller för mig att lära snabbt.
Det var allt för denna gång…
