Locoismen

Hm, är det möjligen det som finns i pappas huvud som sticker upp. Tänk på att jag är liten och inte förstår allt ännu. När vi hade varit hos pappas öronläkare igår så var det dags för nästa sjukvårdsbesök. Jag tror att sjukvårdsbesök är något som pappa gör för att vi ska skratta och skoja. Leka jaga i korridorer och väntrum. Men pappa älskar tydligen att tvätta mina händer för det ska han göra hela tiden.

Hos pappas ögontjänare (tror det heter så – men som sagt jag är liten fortfarande) har pappa de mest hiskeliga glasögon på sig. Hade jag varit äldre eller snarare om jag kunnat hantera en kamera hade jag tagit en bild. Den skulle jag visat mamma så skulle vi ha skrattat tillsammans. Troligen hade pappa blivit sur och butter – han är ju så känslig farsgubben.

Det fanns massor av grejer att göra här. Men ett litet mellanmål hann vi med innan det var dags att UPPTÄCKA. Det går till så här. Pappa sätter ner mig på golvet och jag börjar lite försiktigt att leka lite med barnvagnen. Annars riskerar jag att han inte är med på noterna. Sen sätter jag mig ner på min blöjstötdämpare och pejlar in vad som finns. Ställer mig upp på knä och skjuter iväg som en kanon. Pappa springer efter men låter mig hålla på ett tag. Typ till jag börjar hitta elkontakter och sådana roliga saker.

Hela dagen igår var full av sådant. Förutom ibland då jag blev så trött att jag var tvungen att ta en powernap. Tänk själv vilken tuff tillvaro jag har. Allt är nytt, smaker, lukter, ljud. Självklart blir jag glad om det till exempel är ett ljud som jag känner igen. En prutt är ett sådant ljud. Leka, sova, äta och gosa är min verksamhetsplan för de kommande massa åren.

Vi syns och hörs från en Livingstone fast på gräsrotsnivå