Jag kan uppfatta mig som en man som gärna tappar proportioner. Det finns en lösningsfokuserad väg och en problemfokuserad väg att gå. Hitintills i mitt liv har jag så gott som alltid valt att halka in eller välja den väg som är kantad av egenskapade problem. Eller snarare att jag göder min inställning om att inte vara den jag är utan snarare vara den jag önskar mig inte vara. Ska fortsätta att utveckla dessa tankegångar men nu har jag lite annat att göra.

Jag accepterar min situation precis som jag är idag och bilden skvallrar en hel del om min inställning till mig själv. I alla fall vilken inställning/attityd som jag tidigare har haft. Jag har alltid upplevt mig som glad och varm i relation till andra men har så otroligt svårt att vara det mot mig själv. Det har börjat förändras även om det tar tid.

Jag ska alltid försöka vara ärlig och min självacceptans behöver ständigt komma i fokus för att jag ska kunna fortsätta leva på förändringens väg. När jag tillber mig själv eller TV eller någon annan sak kommer jag aldrig ur mig själv utan fortsätter att låsa mig fast i de forna tidernas föreställningar om hurdan jag antar att jag ska vara.

Alla dessa mina skriverier om mig själv och min utveckling är för mig en viktig del i att kunna möta min son. Jag önskar ge honom det han behöver och inte det jag saknar. På grund av detta har jag en nöd av att städa upp i mitt inre och utveckla min förmåga till att leva i varma och harmoniska relationer med andra.

Men just nu längtar jag hur mycket som helst till Barcelona. Talade med en kompis från Frankrike på Facebook och vi var rörande överens om att det vore ett i princip tjänstefel att inte åka till detta gigantiska möte med massor av människor som delar de idéer om att det går att förändras. Jag känner med dem som inte har resurser att ta sig dit. Jag accepterar de som inte vill åka dit, även om jag misstänker att det är rädslor som styr.

Camp Nou, Gaudi, Ramblas, Tapas, Choklad.  De konstnärliga ambitionerna i Katalaniens huvudstad som alltid varit en brytpunkt  för olika konstinriktningar.  Historiens vingslag med La Guerra de civil eller varför inte mjuka upp med Woody Allens film som utspelar sig där.

Jag blev omedelbart på bättre humör när jag började skriva om mina drömmar kring den spanska resan och min superfästmö är fantastisk att åka med. Vi har gjort ett par resor som jag beskrivit förut här i bloggen. Baskemölla, Höga Kusten, Umeå, Malmö och Eskilstuna. Det kanske verkar konstigt men alla resorna har inneburit äventyr och det beroede på vår inställning. Leva Efraim för alla de resor som han har möjlighet att göra när han växer om och om han vill.