”När man pekar på sinnestillståndet som den primära faktorn i fråga om att bli lycklig innebär det naturligtvis inte att man förnekar att våra grundläggande fysiska grundläggande behov av mat, kläder och husrum måste uppfyllas. Men när väl de grundläggane behoven är uppfyllda är budskapet klart: vi behöver inte mer pengar, vi behöver inte mer framgång eller berömmelse, vi behöver inte en perfekt figur eller ens den perfekte partnern – just nu, i detta ögonblick, har vi ett psyke, vilket är den enda grundförutsättningen vi behöver för att nå fullkomlig lycka (Dalai Lama. Lycka, 1998)
Så där kan jag förstå min verklighet när jag tittar på min son och försöker att förstå den utveckling som han går igenom på tre olika plan. Det mentala, fysiska och andliga planet. Enligt mitt sätt att se på det har dessa tre plan inte någon form av autonomi utan varför jag emellanåt ser de som tre fristående processer är för att jag ska kunna ta till mig det omvälvande som jag märker och Efraim lever i.
Sinnesförnimmelsen av lycka är inte konstant utan snarare är det ögonblick som flyter förbi likt en livets flod. Lyckan försvinner inte utan förändras i form och skepnad beroende på vart i livets skede vi befinner oss. Vi kan förneka lyckan, vilket jag har lätt att göra och istället se på världen med en bitterhet som bara leder till mer bitterhet. Vi kan välja när vi väl skapat ett större spektra i vårt medvetande om att lyckan finns där men att den kan vara svår att se på grund av alla begränsande regler och normer som vi sätter upp för oss själva.
Jag tittar på Efraim och kommer omedelbart i kontakt med den direkthet som hans känslor har. Då undrar jag om det inte är så att varje gång som vi försöker förändra eller ta bort känslor som vi upplever/har skjuter vi undan vår möjlighet till att förstå vår egen lycka. Om pengar och framgång inte har med vår förmåga att uppleva lycka att göra så borde det rimligtvis vara på det sättet att när våra basala behov är tillfredställda kan vi uppleva full lycka.
Jag hoppas att Efraim kan se på livet på detta sätt, jag skulle ha tjänat många befrielser från min självpålagda smärta om jag kunnat inte bara se på livet ur den vinkeln utan också levt mitt liv med det perspektivet. Nåväl, det är aldrig försent att börja strävanden utifrån denna vinkel. Den vackra naturbilden igår var från Höga Kusten.
