Vi har varit hemma i ett dygn och lite till. Trötthetens grepp om oss är bastant som en järnridå. Än har inte flitens lampor slocknat. Timmarna innan tillåtelse av sömn känns just nu tunga. Det handlar om att låta det vara så och inte fastna i ett tycka-synd-om-mig-själv läge. Vi var på föräldragrupp igår, det var kul och det börjar bli interessant att träffa andra föräldrar och dela med sig av erfarenheter. Jag lovade mig själv att inte tala om för föräldrar som haft sina barn kortare tid än oss hur djup min kunskap är på grund av den långa erfarenhet jag har.
Men jag kan bita mig i tummen, lova guld och gröna skogar men det spelar ingen roll. Jag gör det i alla fall och njuter av det också. Vi var till doktorn idag och han bekräftade vad jag länge misstänkt. Vårt barn mår alla tiders. Han växer som han ska och han har inga större problem. Ja, förutom sina fnoskiga föräldrar förstås.
Vi fick beröm på hans vägnar igår när de övriga på föräldragruppen tyckte att han var urstyv när ha hävde upp sig på armbågarna och kollade runt. Det känns som om det har varit lite mycket ett par dagar men det kommer att plana ut precis som det alltid gör när jag vågar stanna kvar i mina känslor.
Vi hörs
