Har haft Efraim ett bra tag på morgonen. Han har hjälpt mig som motivatör när det gäller skolarbetet och en superduktig sådan. Ett arbete ska bara skrivas in i datorns mystiska värld. Eller mystisk, nja, snarare än teknisk manick som bara är just det en teknisk manick. Det är som typ pengar det är bara en grej som vi har för att kunna byta mot varor som vi behöver eller tror att vi behöver. Oavsett om dessa varor är till glädje eller nytta skaffar vi oss dem i alla fall.
Han ler, lyfter huvudet och kämpar med träningen inför att krypa. Jag har inte riktigt lärt mig att avgöra vad hans ljud betyder men prövar mig fram. Junior har värsta tålamodet med sin pappa och ser till att jag får en stabil grundkurs i evidensbaserad barnavård när det gäller individperspektivet (alltså Efraims perspektiv). Vi har bestämt oss, vi åker upp till Umeå i början på februari. Hepp, vi håller på och velar men troligen blir det en hyrbil.
Hörs senare om ni vill.
