Att titta på junior är som att smälta som vax. Få saker i livet har berört mig på det sätt som att bli pappa har gjort. Visst det har funnits tillfällen då det känts som ett stort mirakel att jag kunnat leva vidare men jag vill ju gärna att mirakel ska vara något som inte är påverkat av min egen dumhet eller funktionsnedsättning (dålig hörsel).
Mitt barn är ett mirakel och ett mirakel som växer inte bara kroppsligt utan också i betydelse. Det som förut kändes lite overkligt är idag något jag kan ta på. Att få en son är verkligen en Gudagåva. Jag har svårt att beskriva se känslor och intuitiva förnimmelser som det innebär.
Okay här kommer rapporten från dagens upplevelser. Vi kom bara fem-tio minuter för sent till BVC, det är bra för oss. Kollade lite det här med att resa och vi velar mellan att hyra en bil så även Ready kan följa med men som tar lång tid. Och att flyga utan hund. Vi ska upp och hälsa på svärföräldrarna. Det blir troligen efter den läkarbesöket den 10 februari.
Här mättes och vägdes och grabben har ökat 7 cm och 1 600 gram sedan födelsen. Det är ett gott betyg. Han är duktig min pojk. Hans längd är med andra ord 54 cm och han väger 4 695 gram. En stor krabat och välmående. Det känns bra ända in i hjärteroten när hela han går mot rätt håll. Vi gör bra saker för vår lille Efraim.
Han fick post ifrån de norrländska utmarkerna idag. Det var visst någon poet som diktade med sitt hjärta en gratulation till hans 1 månads dag. Han hälsar och tackar. Jag har än en gång blivit anförtrodd med något fint och vi ska sätta ihop en pärm som ska finnas till för hans skull och våra minnen. Det är lätt att glömma allt som vi går igenom under den här perioden och ändå inbilla sig att jag kommer att komma ihåg alltihop.
Kärlek mina vänner. Är enligt min uppfattning något man får för att glädja sig åt och förvalta på bästa sätt. Det finns inga genvägar. När jag imorse gick ut med hunden var det en kvinna som hade halkat i leran och inte kunde ta sig upp. Jag frågade om hon ville ha hjälp men hon sa nej. Det kändes inte rätt så jag band vår hund vid ett träd och gick i alla fall fram och hjälpte henne. Sådant känns bra.
Jag har så många att tacka för så mycket och jag tror att ni alla vet vilka ni är. För ni alla är en del av det fina som livet nu givit mig. Tack, jag böjer min nacke inför livets kloka väsen och tackar. Förevigt.
