Vi pratar tillväxt här och det är inte fråga om några ekonomiska luftslott. Sonen trivs i sin miljö och utvecklas gott med två föräldrar som bryr sig. Det finns inga tvivel om att denna son kommer att få det vi tror att han behöver och att vi har vår egen väg att gå. Det känns ganska bra att vi väljer en egen väg för då kommer vi också att växa tillsammans. Familjen anses vara den viktigaste grunden för att ge barnen en god möjlighet att utvecklas i sin egen takt. Jag väljer att hålla med om det resonemanget och tror fullt och fast att vi som föräldrar har möjligheten att ge vårt barn de instrument som han kan ha nytta av längre fram i livet.
Men om familjen är ursprunget och möjligheten till att ge barn den bästa av förutsättningar innebär det också att vårt föräldraansvar sträcker sig betydligt längre. Om jag och A-P lär vår kille att rättvisa är något bra betyder det att vi också måste göra vad vi kan för att skapa rättvisa på alla områden i samhället. Tycker att Fredrik Lindström var bra i sitt TV-program där han menade att vi behöver tänka annorlunda när det gäller ansvar. Vi kan inte hela tiden skylla på allt och alla för att slippa ta ansvar. Vi måste börja ansvara för det vi kan.
På vår väg ner till Baskemölla har vi nu passerat Ravlunda med dess ståtliga kyrka. Rav betyder förresten bärnsten och påminner om de tider då bärnstensjakten under stormiga vinterkvällar var som mest aktiv vid den här kusten. Nu för tiden är det Polen som är den största exportören av bärnsten. Eftersom jag redan är på en utvikning kan jag lika väl berätta att greker och romare ansåg att det var något magiskt med bärnsten och köpte upp stora kvantiter av det som kallats Östersjöns guld. Nästa kyrka ser vi ganska snart på höger hand och det är Vitaby kyrka på andra sidan av vägen ligger Vitemölla med sin fantastiska sandstrand som sträcker sig i princip ända upp till Åhus. Det finns och ett ganska berömt badhotell i Vitemölla.
Vi passerar Kivik och platsen där den berömda marknaden hålls varje år. Kivik ligger ovanpå havet och det märks när vi svänger ner till busstorget. Det finns en hel del och skriva om Kivik och dess Fenicier men vi har siktet inställt mot Mexikovägen.
