Allting började när jag ville visa A-P något som jag tycker mycket om och som jag trodde att vi skulle gilla båda två. För mig är det viktigt att det inte bara är min vilja som ska råda och där har A-P en stor tillgång. Vi pratar om våra planer och diskuterar för och nackdelar. När vi sedan kommit fram till hur vi vill ha det utformar vi en plan och gör vad vi kan för att fullfölja denna plan. Här har jag massor av tacksamhet.
Resan vi hade pratat om, på mitt initiativ, var att ta oss till Baskemölla. Det fick inte kosta för mycket och vi ville ha hunden med oss. Vi var i mitten av graviditeten och illamåendet hade inte klingat av. Jag var rädd för att illamåendet skulle få vår vistelse att bli tråkig. Jag var självklart rädd för att A-P inte skulle gilla det jag ville att vi skulle uppleva. Helt besatt av väderprognosen började vi boka biljetter med tåg och buss. Man får säga vad man vill om Baskemölla men det är inte Hallsberg eller Hornstull när det gäller kommunikationer precis.
För alla som följer vår lille mans utveckling måste jag säga att vi föräldrar är då mycket mer oroliga än vad han är. Ingen undviker att smälta som vax när ett leende kommer. Häromnatten vaknade jag med ett ryck för att jag tyckte det var alldeles för tyst. Han har en hel palett av ljud och uttryck för sig. Blir sur och irriterad när det är blöjbyte men inte jämt, har inte kommit på om jag gör något annorlunda. Vi har varit ute och promenerat i dag han sov och hade det skönt hela tiden.
