Jag tog mig ledigt från blogen igår.  Huvudvärk och trötthet satte stopp för alla skrivande aktiviteter. Vissa dagar har jag det så. Jag tar tillfället i akt och gör en liten utflikning på min beskrivning av året som gått för att beskriva några dagar uppe på Höga Kusten vilka har satt sig i mitt minne och givit mig en kärleksfull relation till detta område. Den första är bestigningen av Högklinten och den andra är ett fiskafänge (utan napp – om inte spigg räknas förstås).

Vi bestämde oss att ta bilen och åka upp till Högklinten. De som tipsat om denna plats hade sagt att det inte var så långt att gå. Dagen var en klassisk svensk sommardag med temperatur på ca 18 grader och vi laddade vattenflaskor och satte oss i bilen.  Vintern och vårens sättningar hade fått vägen upp att vara omöjlig att köra fortare än 10 kilometer i timmen. Kändes lite osäkert om det verkligen skulle vara möjligt att åka hela vägen upp till toppen.

Det löstes sig ganska omedelbart. En vägbom gjorde susen. Det var bara att stanna bilen och börja traska. Vi såg toppen från där vi ställt bilen och ingen av oss tyckte väl att det verkade särskilt långt.  Det var inte särskilt långt heller men desto brantare.

Det kändes i ben och kropp att vi hade gått en bra bit uppåt och det märktes att de som gått här tidigare hade gjort sina vilpauser. Emellanåt kunde vi vända oss om och få en underbart vacker natur att skåda men eftersom det fortfarande fanns väg uppåt var det bara att gå vidare.

Det kändes lite grand som i den där kortfilmen med Max von Sydow. Jag tror den heter ”Rallare” (ca 1965?). Han åker med ett tåg som passerar en kulle på vilket det ligger en stor sten högst upp. Stenen verkar ligga och tveka åt vilket håll den ska rulla och har sålunda bestämt sig för att stanna kvar på toppen. Denna sten fascinerar och gör Max besatt. Efter många dagars resor förbi denna kulle med sin sten bestämmer han sig för att kliva av tåget för att göra något åt det. Han går upp på kullen och rullar ner stenen. Där tar filmen slut.

Vi kände ett slags inre tvång precis som Max i filmen att fullfölja detta trots att en av oss var gravid och vi andra inte hade den bästa konditionen.

Ingen behövde nämna detta faktum med ord. Jag misstänker dock att de andra precis som jag funderade vid ett flertal tillfällen om det verkligen var värt att fortsätta. Detta får var och en avgöra själv.

Den andra korta historien utspelar sig i Mjällomlandet.  Jag skulle vilja kalla den historia för Aftonsolens land. Ska gå ut med Ready och pussa Efraim. Förhoppningsvis kommer jag att skriva denna historia idag. Ska iväg med en babysitter som vi hyrde när vi skulle från BB och borde låna några böcker till skolan idag.