Uppe ganska tidigt och fick mig en rejäl promenad med Ready. A var trött och behöver sova mycket. Ni vet ladda inför förlossningen. Det snurrar på ganska rejält just nu. Alla frågar varende gång om det hänt något och om jag inte är hemma när de gör det så blir jag orolig och ringer hem.
BB igår visade för mig att det vi är på väg att gå igenom är något sunt och fantastiskt. Vi är verkligen på rätt väg. Jag handlar som om det var den sista dagen. Allt måste tydligen köpas men är omåttligt förvirrad. Har varit på en massa affärer idag och trots en gedigen inköpslista så har jag inte kunnat koncentrera mig så pass mycket att det som står på den blir handlat.
Det var verligen så här blått i morse har nog aldrig varit med om maken. Bara en liten stund senare så var ljuset helt vitt igen. Vi hittade ett ställe där ingen hade gått sen igår. Ready for som en ekorre runt omkring och skällde som en galning.
Självkänsla och självcentrering är två begrepp som gärna hör ihop. Ju mer självcentrerad desto lägre självkänsla. Framtid och förflutet hör också ihop på något sätt och brytningen kommer i nuet. Denna svårfångade tidpunkt när det som händer verkligen händer.
Älskar livet och vid min ringa ålder av 51 år känns det som om jag äntligen hittat en plats för min själ, min kropp och mitt varande som jag kan kalla mitt hem. Delar det med dem jag älskar. Det är inte illa eller hur.
Du är fin du. Tur du står ut med mina små hyss. Jag tror vi kommer att fixa det här. Och vet du. Nu börjar jag sakna efraim. Hoppas han kommer snart va`?
Puss