Gratitude

Julen har kommit och gått. Jag har både mycket och smått att berätta. Jag och mamma flög upp till Umeå den där dagen när det började att snöa riktigt ordentligt. Vi kom upp och morfar hämtade oss vid flygplatsen. En lånad barnstol av en ursprungsinvånare och jag kunde åka hem till huset. Där var det fullt ös. Det låg klappar precis överallt och situationen var något hysterisk. Dem sa att dem gjorde förberedelserna för min skull men jag såg minsann att de andra hade en glimt i ögat av förväntan i deras egna sprakande ögon.

Det dröjde inte länge förrän mormor blev ombedd att vara barnvakt och pappa kom upp. Han hade åkt tåg hela natten. Mamma och pappa åkte på stan och var borta jättelänge. Nu gjorde inte det så mycket eftersom jag kunde leka järnet med mormor och ibland med morfar. Dem kom hem och det prasslades och tisslades. Det var en mörkläggning värd vilken skumraskaffär som helst.

Rutinerna blir lite annorlunda här. Jag har alla möjliga som jag måste leka med och de verkar inte riktigt ha kondition för att klara av mitt tempo (och jag som bara är ett år ännu – vad ska det bli sen när jag kan gå och springa – he-he). Snö är lite otäckt om man inte vet vad det är och det vet inte jag. Jag kan faktiskt drunkna i snö och därför är det viktigt att kunna sitta blixtstilla i snö. Fast när dem lyfter upp mig så blir jag sur. En pulka inköptes och det är roligt att åka den. Det går fort som bara tusan.

Det är härligt att leva—-Tjoho.

Imorgon ska jag berätta om mina julklappar.

Snow

Nu har det varit kul ett tag. Igår när det snöade som allra värst och jag hängde med pappa till ett par av morfar och mormors vänner. Morfar hade glömt något. Snön yrde hela världen var helt vit. Otroligt vilken skillnad det blir. Pappa påstår att jag var med redan förra året men det vete katten. Jag borde väl komma ihåg det, eller hur?

Jag har inte fått rulla runt i snön ännu men å andra sidan så är jag inte enbart superglad för snön. Den är lite läskig eftersom det är första gången för mig anser jag. Jag vill så gärna glädja min föräldrar så jag valde att stå alldeles själv ända tills jag kom på att jag stod då var det dags att dratta på ändan. Ändan är mer användbar än man skulle kunna tro. Har testat att ramla på haka och så några gånger och det gör ont som bara tusan.

Nu ska jag snart åka upp till mormor och morfar. Ja, inte bara dem utan jag har både en moster och en morbror uppe i Norrlands residensstad. Det där har jag lärt mig av pappa, så är det fel så är det hans fel. Jag ska fira Jul däruppe. Paket, tomte, gran allting ska vara jättekul. Hoppas det för annars kommer jag att tala om vad jag tycker.

Mer snö åt oss som vill ha…

I’m shot

Anfäkta och anamma. Bomber och granater. Jag var till BVC och fick en spruta som gjorde ondare än det ondaste av det onda. Allt var frid och fröjd, pappa gnällde lite över att han var så förkyld och jag lyssnade tålmodigt. Upp på bussen som var knökfull och alla skulle tydligen ut och resa just idag. Fast så klart jag brydde mig inte eller snarare så tyckte jag att det var roligt. Till skillnad från vissa andra (gissa vem?). Okay det vita som kom idag var snö.

Snö ska tydligen vara alla barns favorit. Men eftersom jag fick två sprutor varav av den sista gjorde så ont att jag sa upp avtalet att vara barn och blev en vuxen omedelbart. Och detta bara för att kunna säga ifrån. Pappa och jag har börjat kämpa för att biblioteket vid Hornstull ska få vara kvar. Jag vill ha nära till att låna och läsa böcker.

Nu ska vi äta. Fiskgratäng. Jag har inte bestämt mig om jag ska äta mycket eller lite ännu. Vi får se.

Syns vi innan Jul så får du gärna ta med en julklapp till mig….

The age of a young man

När en födelsedag är över så blir det inga mer presenter på ett tag. Det känns lite fel och det borde vara så att jag fick presenter hela tiden. Pappa kan dra dit pepparn växer med sin skenheliga idé om att fick man presenter hela tiden så skulle det kännas likgiltligt. Födelsedagen var kanon med andra ord så sov jag mycket gott i natt. Vaknade i tid för att väcka mina föräldrar. Dem verkar inte riktigt lika förtjusta av att vakna så då¨gäller det att koppla på det klassiska mamma och pappa leendet.

Idag bankar och rullar, dansar och tjoar jag till alla mina presenter. Hade slips på mig men det är nog för tidigt för att vara mitt första trauma. Vill hälsa till alla som gratulerade mig på min födelsedag och ni som missade. Gråt inte ni får en ny chans nästa år.

Kram på er alla

One year

Låg och funderade lite på morgonen och plötsligt så kom jag på det. Heureka. Det är min första födelsedag. Var är nu mina föräldrar? Aha, dem ligger kvar i drömmarnas land. Jag är tvungen att väcka dem för nu är det bråttom. Jag fyller liksom bara år den här dagen och det är otroligt mycket att hinna med. Ett skrik senare så var dem vakna, Hm, nåja ögonen var i alla fall öppna. Pappa muttrar som vanligt. Han gör det synnerligen utstuderat måste ha gått en kurs i muttring.

Nu är dem vakna och jag får min första present. En säl som morfar köpte. Sen går jag och pappsen upp en stund efter som jag inte vill somna om omedelbart. En halvtimme senare så sover jag så där sött som bara en ettåring kan göra på min pappas arm. Alla sover till halv elva då jag anser att det är dags att väcka dem för mer presenter.

Presentskörden kunde vart större men i all min anspråkslöshet så måste jag säga att jag blev mycket nöjd. Fick en vagn med klossar som har bokstäver och siffror av mamma, en skiva med barnsånger av pappa. En konstig uppdragbar manick av morfar som mamma bara hojtade rakt ut att det var typiskt en såndär grej som karlar köper. Tydligen hade pappa något med det att göra också. Jag fick roliga grejer och så fick jag lite kläder också.

Det är kul att vara jag och vi var på Liselottes kalas där jag också blev firad. Fler födelsedagar, julaftnar, namnsdagar åt oss som är små…..

Grandpa

Igår träffade jag morfar. Vi var på Moderna Museet och åt lunch. Sen sprang jag omkring därinne och hade jätteroligt. Det är bra med stora ytor får då kan jag röra mig betydligt friare. Idag ska jag träffa honom igen. Sen ska jag bada…

Tålamod är någonting för icke-barn

Varför lägger nu pappa in den här bilden? Vänta nu talar den store hövdingen. Han säger att han bara vill klargöra hur svårt det är att fånga en blixt på bild. Nu har det gått flera dagar och Julen har ännu inte kommit. Det betyder inte att jag vet vad Julen är men ”my folks” säger att jag var med redan förra Julen. Okay, bara jag får ha det kul så är jag med. Egentligen vill jag ha det ännu roligare än vad jag har redan nu. Så ställer man krav på sina föräldrar. Undrar om dem lyssnar?

Det är mycket ”å vad gullig han är” och sådana superlativer som mamma och pappa slänger omkring sig när det gäller mig. Fullt förståeligt för som jag känner det just nu så är jag med rätta deras nav. Deras ledstjärna, ett centrum för all aktivitet. Skillnaden är att jag tar en paus på natten och sover gott men jag undrar om inte pappa ligger med ena ögat och ena örat öppet. Ständigt beredd om det skulle vara något med mig.

Pappa säger att han har två vänner i det här och det är känslan av otillräcklighet och oro. Då säger jag till honom (förstärkt av ett av mina patenterade leenden). Det är lugnt pappsen, sen vänder jag mig till mamma och avfyrar ännu ett leende från höften. Då blir allt lugnt ett tag. Var på Kulturhusets barnrum igår tillsammans med A och hans Pappa P. Det är det i särklass ballaste stället i stand. God tvåa kommer Forsgrenska badhuset vid Medborgarplatsen.

Sen finns det något som heter snö och det har dem (my folks igen) lovat att jag ska få träffa på. Enligt deras beskrivning så är det något vitt, det kan vara ganska kallt, man kan krama det ( detta trodde jag bara gällde mamma och pappa), bygga saker med det. Det kan vara halt och täcka alla ytor utomhus. Som ni förstår så är detta pappas ord. Jag har inte en aning. Men ro hit med Julen, snön, mer bada, mer kulturhus.

Jag vill leva och gör det NU!!!!!!!!!!

Jag ständ upp for my rights